Istanbul, November 2008

Det är inte sällan människor i hund- och hästvärlden frågar vad jag egentligen gör. Hur kommer det sig att jag alltid klagar över att jag ofta inte har något jobb - men sedan reser jag ganska mycket och befinner mig rätt som det är ute i en öken eller i Rom? Ja, det kan man fråga sig... Nå, såhär är det:

Jag är arkeolog, jag är disputerad vilket innebär att jag har skrivit en doktorsavhandling. Främst jobbar jag med forskning. Men - jag har inte någon fast tjänst vid universitetet. Ibland vikarierar jag som lektor (d.v.s. undervisar studenter), ibland har jag forskningsprojekt som finansieras via fonder. Då får jag lön och har semester att ta ut - om jag har tid (har hänt en gång sedan 1996 - jag och min väninna Marica var på Kreta två veckor sommaren 2000). Ibland finansieras jag via fonder som betalar ut forskningsstipendier. Dessa är inte beskattningsbara och därför får jag ingen social trygghet och inga pensionspoäng. Men jag kan använda dessa pengar att leva för och jag kan - om jag har skrivit det i ansökan - leva för dem i Rom eller i Kairo eller i ööööh - Ulam Bator - om det är dit jag behöver åka för att göra de studier jag ska göra.

Detta är ett fritt liv, men det är lite tärande också. Jag har redan insett att jag inte kommer att kunna bo i Sverige när jag blir pensionär. Så jag har tänkt mig att flytta till Egypten (eller vad jag tycker är trevligt just då) och leva där det är lågt kostnadsläga, förhoppningsvis skriva lite frilansartiklar och fota lite. Kanske kan man vara pigg pensionär i tio eller kanske femton år och sedan får man väl återvända hem och bita i det sura äpplet. 

Vad gör jag då? Tja, när jag vikarierar som lektor undervisar jag framför allt. Jag tycker jättemycket om det, men det finns ytterst få fasta tjänster i Sverige . Och färre blir det - universitetet är en krisbransch. När jag forskar gäller det att läsa böcker, analysera, skriva texter - producera. Det är produktivitet som lönar sig och helst borde man vara bättre på det än vad jag är för att få en tjänst i framtiden. Tolv timmars arbetsdag är nog ganska normalt i denna värld. Allt sker under eget ansvar. För mig är det lite moment 22. Jag är superproduktiv - om det finns en grundtrygghet. Men när den saknas har jag svårt faktiskt. Och utan att vara superproduktiv så får man ingen grundtrygghet.

Fördelarna? Det är som sagt fritt och under eget ansvar. Och så träffar man massor med trevliga människor och så får man faktiskt se en del! Nu senast var jag på ett projektmöte i Istanbul. Vi diskuerade urbanism. Jag tänkte mig arbeta lite med urbanism och pastoralism (herdekultur) - hur dessa tankesfärer skiljer sig och är olika. Hur människans tänkande ser ut när vi följer och förflyttar hjordar och när vi är bofasta i en stad. Det ska jag ägna vintern åt och förhoppningsvis har jag en bra pilotstudie (artikel) på ca 25 sidor i vår. 

Så - detta är anledningen att jag reser en del. När jag är i Egypten är jag med andra ord inte vid Röda havet. Nej, jag klafsar runt i leran i Nildetat (jag har också varit i Västra Öknen - se här för en reseberättelse från 2006). Likaså tillbringar jag mesta tiden i Rom i Svenska Institutets bibliotek. Men detta klagar jag inte på - jag älskar båda ställena!

Men så var det Turkiet, nå här kommer lite foton (bildtexterna under bilderna)!

 
 

Som sagt - mina upplevelser av Medelhavsländerna är främst hämtade från Italien och Egypten. Trähus känns inte "Medelhavet" för mig, men i Turkiet är de det! Det fanns mängder av trähus i Istanbul.

Katter är däremot väldigt mycket Medelhavet! Det fanns gott om dem i Istanbul. Men jag såg endast några få med den klassiska "Turkish van"-teckningen som är en helt vit katt med färgad svans. Ibland har de färgad "mössa".  

Den enda muslimska metorpol jag har varit i tidigare är Kairo. Istanbul var otroligt mycket mer västligt. Här hade många kvinnor håret otäckt, traditionella dräkter var inte lika förekommande, böneutropen märktes knappast o.s.v. Men samtidigt var Istanbul en fascinerande blandning av Väst och Öst, gammalt och nytt.

Precis som i Rom är stadens historia mycket påtaglig varthän man än går. För min del var det lätt att dra paralleller - d.v.s. icke-paralleller - med en stad som Alexandria som är toppmodern (fast i förfall) och där man ingenstans ser den fantastiska antika historien. 

 

När Konstantinopel föll 1453 förvandlades många kyrkor till Moskeer. Arkitekturen och mosaikerna och målningarna visar det urprungliga användningsområdet.

Dokumentation och reflektion - lika viktigt för arkeologer.

Förutom mosaiker finns det högklassiga fresker.

Istanbul är Europas största stad - men det är en grön stad! Fornlämningarna ger ibland skydd till de gröna områdena - man kan inte bebygga dem hur som helst. 

Jag förstod aldrig riktigt detta med priserna... Vin var banne mig dyrare än i Sverige, trots att landet har en utomordentlig vinproduktion. Ölen var jättegod och billig och den turkiska maten passar bättre med öl.  Det är bra om man gillar kött - jaaaa, jag ÄLSKAR kött!!!

FN ger uppenbart skydd även åt hundar...

Den typ av oljelampor (numera med elektricitet) finns belagda mer än tusen år tillbaka i tiden. 

 

Man tager vad man haver - även när man ska fixa en mosaikvägg i en moské. 

Kryddor - kanske det som mest utmärkte "Österlandet" för "västerlänningar" för ett par århundraden sedan? Jag har många gånger reflekterat över min identitet som "västerlänning" när jag varit på udda platser i Egypten. Här var det inte lika påtagligt - men det fanns där... 

 

På väg mot den antika hippodromen...

I Rom finns det mängder av egyptiska obelisker. Självklart måste dessa finnas även i Östrom d.v.s. Konstantinopel...

Det var lite dåligt med djur i Istanbul! Men som tur var hittade jag lite romersk marmor och detta kan man ju alltid lita på. På det (sen)romerska fundamentet som obelisken var placerad på fanns fina scener med hästar - detta var alltså mittbarriären på hippodromen en gång. 

 

Marmor är fantastiskt - se detaljrikedomen med frisyrer, smycken etc. Och detta är alltså mer än 1500 år gammalt! 

 

 

Höjdpunkten - en underjordisk vattencistern från 500-talet! 

Haga Sofia - f.d. katetral, sedan moské numera museum. Rymd och ljus - 1500 år gammal. 

Tänk vad en vikingatida, skandinavisk resenär måste förundrats när h*n kom in här....

 

....och det märktes! Fortfarande finns deras klotter - skrivet med runor - kvar. Flera inskriptioner är kända. Det finns säkert många, många fler som väntar på att bli upptäckta.

Vi besökte universitetet - fantastisk arkitektur!

Så kom vi ut på landsbygden. Här befinner vi oss utanför en grotta där de äldsta spåren av mänskligt liv i Turkiet finns.

 

Inuti grottan ser det ut såhär! Människor bodde alltså faktiskt i grottor en gång i tiden, men när man ser denna plats inser man att det inte behöver ha varit mörkt, kallt och dystert. Själv tycker jag att denna grotta var fantastiskt vacker!

Det var min Istanbul-resa det. Nästa gång skulle jag tippa på att det blir Egypten som drabbas, mest sannolikt Nildeltat då. Men därom vet jag ännu inte så mycket. Och vem vet - kanske slutar det med en förändrad karriärsinriktning. Men i nuläget är detta exempel på vad jag egentligen gör.

Bakgrunden på kanterna från