|
|
|
Gildas Blue Angel "Phaedra"
Foto: Marie Loré 18 september 2002 - 25 maj 2005 Phaedra har kvar sin ursprungliga sida. Där finns mer information, stamtavla o.s.v. Jag har även gjort en minnessida till henne. Att flytta Phaedra till "Tidigare hundar" känns fruktansvärt och overkligt. På söndagen var vi ute och tränade viltspår och Phaedra var hur pigg som helst. Måndag eftermiddag tyckte jag att hon var lite trött, så jag tog tempen på kvällen. Den var 39,7 och vi åkte direkt till Ultuna. Där visade det sig efter diverse prover att Phaedra led av autoimmun anemi - blodbrist. Eftersom min första cocker Fredman dött i en autoimmun sjukdom blev jag allvarligt oroad när veterinärerna berättade berättade vad som var fel med Phaedra. Men jag HOPPADES naturligtvis...så behandling sattes in. Phaedra hade ju kommit tidigt under behandling. Men det visade sig att Phaedra, precis som Fredman drygt två år tidigre, inte svarade alls på behandlingen. Monica Stavenborn var pessimistisk. Det fanns andra mediciner att pröva, men prognosen var mycket dålig och Phaedra mådde inte alls bra. Så jag fattade mitt livs tuffaste beslut - behandlingen avbröts och Phaedra avlivades. Jag hade hoppats att Phaedra skulle bli stamtik i den uppfödning jag planerar. Hon parades i februari 2005 med Keonomis Ocean Drive - "Pricken", men gick tom. Kanske var det redan då något som inte stämde? Men det fanns inga andra tecken som tydde på att hon var sjuk och många tikar har ju gått tomma för att vid nästa försök föda fina, friska valpar.
Phaedra och Pricken, februari 2005 Foto: Kicki Bro Phaedra var en fantastisk hund på många sätt och en stor personlighet. Hon hade bestämda åsikter om det mesta, kunde vara vansinnigt envis men var samtidigt en mjuk hund. Jag tror inte att hon var rädd för någonting utan tog allt med upphöjd lugn. Jag är helt förkrossad över att hon är borta. När Svante och jag satt med vår sorg kom ett blomsterbud. På kortet stod det: "Hon var en mycket särskild liten personlighet som älskade sin matte på cockrars vis - men lite till. Hon kommer att lämna ett tomrum hos oss alla som kände henne. Vi tänker på Er!" Det var från mina underbara vänner i Uppsala Cockerklubb - Anki, Jea, Sofia, Karro och Stina - TACK snälla ni! Om autoimmuna sjukdomar finns en del att läsa på Hälsosidan.
Phaedra och jag på viltspårskurs våren 2005. Foto: Stina Yron Lund
Phaedra på Österbybruk Int. 2005 - den utställning som helt oplanerat kom att bli hennes sista. Hon placerades fyra i den öppna konkurrensklassen. Handler var "farmor" Marie Loré. Foto: Stina Yron Lund Tack alla som på något sätt hjälpt mig med Phaedra under våra år tillsammans!
Foto: Anneli Sundkvist
När jag för första gången efter Phaedras död såg Thelma & Louise, en av mina absoluta favoritfilmer, och hörde Glenn Freys ledmotiv så slog det mig att - kanske är det så det är? En röst i fjärran kallade på henne. Men hon finns ändå alltid med mig. Part Of Me, Part Of You I felt it when the sun came up this morning Until we find the bridge across forever You're a part of me, I'm a part of you I can hear it when i stand beside the river
You're a part of me, I'm a part of you
You're a part of me, I'm a part of you
Bakgrund på sidorna
från
|
|||||
