Myrtens viltspår- och utställningsresultat är uppdaterade och det finns även nya foton på henne. Ståbild på frontsidan och nytt huvudfoto (det bästa någonsin tror jag) på Myrtens egen sida.

Jag har nu beslutat mig för vilken hane jag skall para Dharma med när hon löper till våren. Presentation finns på valpsidan.

En förutsättning att jag skall gå vidare med planerna är (som det känns nu) att det finns visst intresse för kombinationen. Även om en intresseanmälan bara är just det så kan de ändå säga något om läget. 

Så helt definitiva är inte dessa planer.

Det har gått evigheter sedan jag uppdaterade, MEN det beror ju på att nu finns bloggen! Den uppdateras flera gånger i veckan och där kan man läsa om mitt "hundliv".

Här har följande hänt: Viltspårsresultaten (som nås från hundarnas respektive sidor) är uppdaterade. 

Om någon undrar vad Myrten och Dharma gör på frontsidan (nu har bytt och flyttat in den omnämnda bilden hit) - de har nu prövat sina pass för första gången! Vi var i Danmark och detta måste naturligtvis firas med varsin röd, fin pölse i Helsingörs hamn! 

Dharmas viltspårresultat är uppdaterade. I min nya träningsblogg (som även nås från frontsidan) kan man läsa om våra öden i spåret.  

För närvarande ägnas hundtiden mest åt träning av diverse olika sorter. Jag har därför skaffat en träningsblogg, där det säkert kommer att finnas en del "övriga" hunderier också som utställningar och hanhundsfunderingar, vilket f.n. upptar viss del av min hjärna.

Anledningen till att jag har skaffat bloggen är att jag tycker nyheterna ibland blir lite väl dagboksartade - så varför inte ha en blogg? Det kommer INTE att märkas på frontsidan varje gång bloggen uppdateras utan man får gå in och titta. Bloggen nås även från frontsidan.

I bloggen kan man läsa om våra senaste öden i viltspåren eller "Dharmas debut på Täby Galopp" som man också skulle kunna kalla det. Här ska tränas för att sänka tempot...

Just nu är Myrtens faster Tiffany (Almanza Unforgettable) här. Anledningen var att jag skulle träna Tiff inför anlagsprovet som hon klarade med maxpoäng i fredags. Får se hur länge hon stannar. Caspian är sååå nöjd, för han tycker så mycket om Tiff.

För övrigt:

Tankarna på valpkull blir mer och mer konkreta. Jag har nu uppdaterat valpsidan och gjort en undersida för varje tik, där man ska kunna följa eventuella "framsteg" rörande val av hane m.m.

Som det ser ut nu är det chans att vi får valpar till våren. Dock är inga hanar helt klara.

De senaste dagarna har det varit full fart:

I torsdags (14 juni) åkte jag och båda hundarna ner till Monica Forsander, kennel Manaca's, som ordnat en viltspårdag. Monica gör detta lite då och då - ett supertrevligt initiativ!

Dömde gjorde Annelie Holmgren för Södermanlands Taxklubb. Det hade regnat och detta gjorde att jag inte riktigt kände igen Myrten som var mer "virrig" än vanligt. Full fart var det också, men runt kom hon. Sista biten utbrast Annelie "vilken motor!" och det stämmer verkligen! Myrten ger sig ALDRIG. Hon kom till klöven, men tempot var aningen högt vilket resulterade i lite nerdrag. Dock är 40 poäng inte fy skam! Som flera andra konstaterade Annelie att Myrten verkligen har motor så det förslår...

Dharma spårade utmärkt till sista sträckan där vinden gjorde att även hon for runt som en tok. Men hon tog sig ändå fram till slutet utan att egentligen gå av spåret, men det var mycket att kolla = trött Dharma. Så insatsen räckte till full pott = 42 poäng. Ett fullpoängsspår behövde Dharma till Årets Viltspårcocker, så det var välkommet! 

Som sagt - tack Monica för jättebra fix med dagen och Annelie för värdefulla handler-tips!

Dagen därpå for vi till Myrtens uppfödare Maria Müllersdorf, kennel Meryl för utställningstrimning. Jag borde väl ta tag i detta med mina utställningstrimkunskaper, men...det är alltid trevligt att hälsa på Maria!;o) 

På lördagen var det nämligen dags för SKK Avesta. Myrten fyllde två år på torsdagen, så nu har jag två hundar i öppen klass. Vad tiden går! Jag hade i alla fall frågat Kicki Bro om hon ville visa Myrten och det gjorde hon gärna. Dharma är ju aningen svårvisad för andra eftersom hon är så extremt "mattig". Men Myrten och Kicki flög ju bra senast, så varför bryta ett vinnande koncept?

Vinnande ja....Myrten var alltså två år och två dagar gammal. Som jag har sagt - BÅDA mina hundar är ganska sent utvecklade. Denna dag fick de båda ettor i kvalitet, vilket kändes skönt efter de två tvåorna i Österby. I konkurrensen var det direkt tack och adjö för mig och Dharma. Men Myrten och Kicki fanns kvar till min glädje och det var väldigt spännande vid ringside...

En efter en plockades hundarna bort. Det var 14 deltagare i klassen och alla var närvarande! Så var det fem kvar och Myrten var en av dem. Jag tyckte det var väldigt kul att hon skulle bli placerad vid debuten i öppen klass. Men så började jag undra...hur långt räckte detta? Stina konstaterade allt eftersom domaren placerade hundarna: "Inte reserv, inte fyra, inte trea...nu är det bara två kvar...HON VINNER!" Och visst VANN Myrten öppenklassen med CK!

I bästa tik räckte det dock inte till någon placering, men ändå! Det allra roligaste var att ett stort antal människor kom och gratulerade. Tack för det och TACK KICKI för superhandling!

Idag bar det av igen ut i viltspåren. Nu var det DM i Cockerklubben som gällde. Cockerklubbarna i Uppsala, Södermanland, Stockholm och Västerås har slagit sig samman. Spåren går man i juni och sedan får man vänta till augusti för att veta placeringarna.

På DM får varje förare bara delta med en hund, så jag valde Myrten som är mer erfaren. Det regnade i Västerås - men inte i Uppsala, så regnkläder hade jag inga. Myrten sökte mycket intensivt och arbetade som sjutton - hon ger verkligen aldrig upp! Vi lyckades också få ett förstapris denna dag så nu är man ändå "med på banan" känns det som. Men inga placeringar förrän i augusti...   

Idag var det så dags för Uppsala Cockerklubbs KM i viltspår. Hundarna tävlade här i tre klasser: anlagsklass, som gick av stapeln redan för två veckor sedan, öppen klass för hundar som var godkända i anlagsklass men inte meriterade för viltspårchampionat och championklass för hundar som hade arbetsmeriter nog för SVCh. Båda mina hundar startade alltså i denna klass, som också var den största. Sju av KM:s sammanlagt elva ekipage gick i championklass. 

Dömde gjorde Ted och Roger Lindström för Upplands Dreverklubb. Ted började med att säga att det inte skulle bli lätt, för det var väldigt torrt och varmt. Men det var ju lika för alla menade han och det skulle ju å andra sidan bli utslagsgivande. 

Vi började med att dra spår och mina hundar fick spår nr 1 och 8. Sedan kollades chipen och eftersom Dharma kastade sig ut ur bilen fick hon "självvalt" spår 1. Jag var lite nervös med tanke på hennes problem senast, men idag gick det bättre - till sista vinkeln där Dharma tappade bort sig och ringade ett tag. Men denna gång kom hon tillbaka själv och skott och spårslut gick bra, så det blev en 1:a - SKÖNT!

Hundarna gick sina spår en efter en och ett, tu, tre var det Myrtens tur. Hon började i god stil och gick riktigt bra hela spåret, förutom att slog över spåret på en raksträcka. När vi så närmade oss spårslutet brann skottet för den som gick "grannspåret" av. Då blev Myrten förvirrad och ivrig, varpå jag snabbt satte henne några sekunder så att hon lugnade sig. Nästan direkt efter var det (tydligen) en vinkel och jag blev oroad över att det var kört - men Myrten klarade vinkeln med ringning. Skott och spårslut var inget problem och det blev en 1:a till.  

Så var det samling och prisutdelning. Domarna hade en inofficiell poängskala för att skilja ekipagen åt. Trots de svåra förhållandena hade alla utom en fått ett förstapris. Öppenklassen vanns av Skorpan, som förvisso var i ensamt majestät, men han vann med stil - 1:a pris och 36 p. Detta var hans första öppen-spår. Grattis Kajsa!

Så var det championklass. Placeringarna räknades upp bakifrån och Dharma kom 5:a, vilket jag var nöjd med. Så var det plötsligt bara tre placeringar kvar och Myrten var inte uppropad - pallplats alltså! Och...för att göra en lång historia kort: MYRTEN VANN! Hon fick 38 p, vilket var samma som 2:an, men Myrten hade inte fått nerdrag på tempot vilket fällde avgörandet.

Så Uppsala Cockerklubbs klubbmästare i viltspår 2007 heter 

SVCh Meryl Dreams Vs Reality! 

Vi har varit nere i Kalmar ett tag. Det är mycket att göra i examenstider. När jag kom hem ikväll visste jag att svaret från Antagene på Dharmas FN-test skulle ligga och vänta....och mycket riktigt!

Det visade sig att även Dharma var normal för FN. Detta kändes jätteskönt.  

Idag var det dags för viltspår igen. Jag ville gärna gå ett spår för en av mina absoluta favoritdomare Björn Almberg som förberedelse inför Uppsala Cockerklubbs KM 27:e maj. Anledningen är att jag alltid känner att jag lär mig så mycket på de spår jag går hos Björn. Så jag lyckades få spårtider och vi gav oss iväg till Arlanda.

Som vanligt fick "virrpannan" (Myrten) börja, eftersom hon har lätt att hetsa upp sig. Idag gick Myrten utmärkt - perfekt tempo och t.o.m. bra spårslut (där hon annars kan virra till det). Björn berättade dock att hon slarvat lite i återgången. Men som helhet ett mycket bra spår, vilket resultatet också visade: 1:a pris med maximala 42 p!

Så var det dags för "stjärnan" (Dharma) och jag såg fram emot en något mer avslappnad resa...trodde jag! Björn berättade att han sett älg i spårområdet, vilket inte oroade mig speciellt för Dharma är vanligen såååå spårsäker. Dock var denna älgKOLONI för mycket för henne! Hon tappade bort sig helt och jag kände inte alls igen henne. Vi tog en liten paus, satt ner och Dharma fick lite vatten och sedan fortsatte hon tveksamt. Då ville jag bryta, men Björn tyckte vi skulle fortsätta. Och efter lite uppmuntran kom Dharma rätt igen och tog sista delen av spåret (allt  detta hände kanske 150 m från slutet) mycket bra, liksom skott och spårslut. 

Resultatet blev ett 2:a pris vilket ju är betydligt bättre än en nolla. Poängen blev hela 37 - vilket är mer än hundarna har fått på en del av sina 1:or, men nu var vi ju tvungna att sätta tillbaka Dharma på spåret en gång, därför kunde det inte bli mer än en 2:a. Men poängen visar ju att hon gjorde ett bra jobb egentligen, även om hon inte redde ut viltstörningen. Problemet var nog att den var över så pass stort område. Störningar har Dharma klarat tidigare, men kanske inte så här omfattande. Men detta var ju utmärkt träning!

Så....observandum: även jag kan under vissa omständigheter vara nöjd med 2:or!;o)

Igår kväll fick jag så resultatet av Dharmas DNA-test för prcd-PRA hos OptiGen. Till min stora glädje var även hon Normal/Clear, hurra!

Jag har ju alltid haft markeringar av PRA-anlagsbärare samt barn och föräldrar till sådana i stamtavlorna på mina hundars sidor. Anledningen har varit att jag velat vara tydlig med vad som finns i bakgrunden för eventuella framtida valpköpare, så att inte detta skall komma fram på annat sätt utan att man vet det före första samtalet. Dock säger egentligen inte stamtavlan inte alltid så mycket om hunden, men till DNA-testerna kom var det ändå den möjlighet man hade att försöka beräkna sannolikhet.

Nu, när båda hundarnas EGEN genetiska status för prcd-PRA är klarlagt, har färgmarkeringarna tagits bort. De är inte intressanta för någon längre.

Men generellt sett - studerar man stamtavlor för DNA-testade hundar blir det klart hur stor roll slumpen ändå spelar! Det finns individer som är testade normal/clear trots att de är linjeavlade på anlagsbärare och det finns individer som inte har en känd anlagsbärare på flera generationer och är testade carrier.

Jätteskönt att få detta resultat, men HELHETEN är det viktigaste, det får man inte glömma bort! 

Ojoj....ibland undrar jag om person med mitt temperament skall hålla på med hundutställningar! Lördagen var vi i Österbybruk. Detta är ju hemmaplan och en utställning där mina hundar BRUKAR lyckas: här blev Phaedra BIM-valp 2003 och året därpå BT-4, ett resultat som ännu är oöverträffat bland familjens cockrar. Förra året fick Myrten sitt första CK i Österbybruk. Ja, det BRUKAR gå bra - eller ska jag kanske säga BRUKADE, för...

...årets upplaga, som till råge på eländet var svensk vinnare, var ett bottennapp i hästväg! BÅDA hundarna åkte ut med 2:or! Myrten, som är för högställd och rör sig taskigt, har ALDRIG fått en 2:a tidigare, men nu var det dags. Och sen gjorde Dharma - som plötsligt enligt kritiken drabbats av trippande rörelser - bilden komplett. Och jag får väl erkänna att jag var en riktigt dålig förlorare! I alla fall i den bemärkelsen att jag faktiskt inte kunde förstå och hålla med vissa delar av kritikerna, vilket jag glatt meddelade alla mina bekanta (och några till tror jag). Men vad sjutton....så länge man är något så när lågmäld och inte går lös på inredningen kan man väl få kosta på sig att vara lite SUR när det går dåligt? På något sätt blir det ju till slut nästan komiskt - det är ju ändå bara en hundutställning.

Så var det dagen efter dags för Uppsala Cockerklubbs rasspecial med Hans Rosenberg som domare. Jag var verkligen INTE på humör och lite stressad så jag lejde mig raskt en proffshandler på plats - Kicki Bro ställde glatt upp och visade Myrten (som Kicki provsprungit vid ett tidigare tillfälle och döpt till "flygmaskinen"). För min del var detta jättebra, för jag var faktiskt NERVÖS och då kan det lätt bli lite fel och man blir för hård. Så på detta sätt kunde jag koncentrera mig på Dharma.

Och - vad säger man? Med Kicki i snöret susade Myrten fram i ringen i god stil. Hon flög så bra att hon flög förbi konkurrenterna till förstaplatsen med HP! I bästa tik blev det ingen placering, men tack vare klassvinsten slutade Myrten som BIS-R Unghund!

Dharma avancerar bra när det gäller att stå fint. Till min stora glädje var vi kvar efter att några konkurrenter avtackats. Det blev också en reservplacering, men HP fick Dharma och i sammanhanget var detta jättekul.

Nu har jag inte anmält till några fler utställningar och jag hade tänkt stoppa in Myrten i garderoben ett tag, för nu går hon in i öppen klass. Fast nu finns en viss revanschlust skall det erkännas....   

Vi har nu gjort säsongsdebut i viltspåret och detta med stor framgång. Båda hundarna belönades med första pris med HP, en riktigt bra start resultatsmässigt och framför allt gick de jättebra. 

Myrten, som ibland kan bli "lite" (läs: väldigt!) het har jag jobbat mycket med för att få ner tempot. På årets första spår var hon precis lagom och när hon är det spårar hon alltid mycket bra. Främst var jag nöjd med återgången som låg uppe på en klipphäll och där tvärvände Myrten plötsligt och jag undrade vad sjutton hon höll på med....men sedan fick jag ju veta vad det berodde på. 

Jag har inte tänkt satsa så mycket på viltspår med Myrten under året. Men hon ska gå Uppsala Cockerklubbs KM och även Cocker-DM  under maj och juni, så några spår som träning inför detta blir det. Målet är att få ihop sju spår som kan räknas i Årets Viltspårcocker, men jag vill framför allt satsa på att träna inför working test så efter DM tror jag inte det är sannolikt att det blir fler spår för Myrten. Trots att vi kom tvåa i Årets Viltspårcocker förra året (och att jag AVSKYR att komma tvåa;o)) så blir det alltså ingen seriös vinnar-satsning detta år. Jaktträningen skall prioriteras efter DM. Men som sagt, sju spår hoppas jag att vi ska få ihop.

Dharma spårade också mycket bra och hon har inte riktigt samma tendenser som Myrten att bli för het. Däremot har jag - ännu - svårare att läsa Dharma i spåret. Myrten har jag ju gått mer med och hon har ett tydligare svansarbete. Men Dharma gick jättebra i premiärspåret! Ska bli jättekul att se hur långt hon kan nå i tävlingen i år....det blir även KM och DM för henne, det sistnämnda med annan förare.

Skorpan var också med och han klarade nu anlagsklassen med bravur! Grattis Kajsa! Att Skorpan är duktig har vi vetat LÄNGE, så nu hoppas vi att han lägger sig i selen för att få en titel vart det lider...för det har han absolut kapacitet för!

När vi är på Öland passar vi på att gå en viltspårkurs. Tyvärr har vi fått åka så mycket till Uppsala att vi inte kunnat vara med så många gånger, men senast var det Dharma som fick pröva ett fullängdsspår i helt annan terräng än vad vi är vana vid med alla "normala" svårigheter. Det gick jättebra, förutom att Dharma tappade bort sig i  återgången och ringade. Med Myrten får jag alltid hjärtat i halsgropen om hon börjar ringa, för då har hon minsann sällan någon koll! Därför var det skönt att se Dharma arbeta SÅ systematiskt i sitt ringande! Jättekul när sådant händer på träning så man verkligen kan berömma hunden när den hittat tillbaka och börjat spåra igen! Sedan tyckte väl Dharma att den HJORTKLÖV som fanns vid spårslutet var i största laget, men den skall med tiden bli Lishkas träningsklöv. Lishka ÄLSKAR ju klöven, vilket  gör att rådjursklövarna ibland blir lite....tärda efter hennes framfart. Hjortvarianten passar bättre för en borzoi!  

Jag har uppdaterat valpsidan med mer information om Myrten i form av lite bilder på hennes släkt. Myrten är ju Myrten, men jag tycker i alla fall själv att det är intressant med vad som finns bakom en hund man eventuellt är intresserad av en valp ifrån.

Jag har funderat mycket hit och dit hur jag skall göra med mina uppfödarplaner. Intresset för avel och uppfödning har ju alltid funnits och jag har haft föl och kattungar men aldrig valpar. När jag en gång köpte Phaedra så fanns det väl i bakhuvudet att det skulle kunna tänka mig att ta en kull på henne om det visade sig att hon skulle "duga". Myrten och Dharma har köpts med mer formulerade planer att jag ändå tänker mig att hålla på med avel. Detta kan det vara en fara med - man är så inne på ett spår att man inte kritiskt utvärderar det material man har. Med Phaedra stötte och blötte jag verkligen alla hennes för- och nackdelar innan jag fattade beslutet. 

Rörande Myrten har jag nu ändå kommit fram till att jag tycker att fördelarna överväger och att det är värt att prova att ta en kull. Faktiskt kan man inte veta om hunden verkligen tillför något avelsmässigt förrän man har provat! Alla hälsoundersökningar har ju gått mycket bra och hon är en glad, pigg och frisk cocker med god exteriör som det är jätteroligt att jobba med och även himla kul att ställa ut för att hon älskar det. Hon har dessutom en lite ovanlig stamtavla. Allt detta gör att jag är sugen på att testa henne avelsmässigt. Målsättningen är livliga, glada och arbetsvilliga cockrar av god typ. Målgruppen är de som vill ha en aktiv sällskapshund och som är villiga att testa den på prov och i tävling. 

När sker då detta? Jag är ganska inriktad på våren 2008, även om det finns en liten, liten möjlighet att det blir tidigare. Detta beror på min arbetssituation m.m. Det jag också känner att jag måste tänka till om är hur jag skall kunna ge mina eventuella valpar en lika god start som mina egna hundar har fått hos sina respektive uppfödare, där de från "lagom" ålder kunnat vara ute mycket och umgås med flera vuxna hundar för att lära sig flockliv och språk. Jag tillhör inte de som tycker att kennel i hemmiljö måste vara bättre (vilket man ibland kan tro när man läser på hemsidor)! Dock känner jag även några uppfödare som sedan lång tid föder upp i hemmiljö och får det att fungera utmärkt, så jag skall prata med dem för råd och idéer.

Hane var det så....ja, han är ännu inte bestämd, men presenteras så fort beslut är fattade och avtal är klara. Jag hoppas då att eventuella intressenter hör av sig, för verkar det vara noll intresse för kombinationen är det möjligt att jag väljer att inte gå vidare. Det berr som sagt även på min egen situation.

Rörande Dharma skall hon DNA-testas och efter dessa resultat fattar jag beslut om hennes framtida avelskarriär. Jag hoppas verkligen att hon kan användas! Jag har ju alltid haft cockrar med mycket bra temperament, men Dharma är den som närmast förkroppsligar COCKERN så som jag tänker mig den. Mest för att hon är så totalt HÄMNINGSLÖS. Detta kan ibland vara aningen påfrestande (exempelvis forcerar Dharma vid behov alla - och jag menar ALLA - stängsel för att ta sig TILL MATTE!!!), men vad sjutton....det är ju cocker man har! De SKA kräva ett visst mått av humor av sina ägare! 

Denna helg har ägnats åt SKK-utställning i Västerås. 

Först ut var Lishka som f.n. FÄLLER. Efter föning kunde jag konstatera att pälsen räckte PRECIS till att täcka så att huden inte syntes igenom - när jag fönat mothårs. Väl på utställningen fick jag "bannor" av Elisabets proffstrimmare Anja för att Lishka hade tovor i "byxorna". Detta är lite komiskt eftersom JAG brukar skälla på Elisabet för Tiffanys tovor;o) 

Hysteriskt försökte jag förklara att jag faktiskt lämnat tovorna (som jag med gott samvete skyller på Svante) med flit. För skulle jag fönat ut dem hade inte Lishka haft några "byxor"! Tovorna bidrog med lite volym. Oavsett räckte pälsen till 1-2CK i öppen klass och därefter fjärde bästa tik.

Lishka själv hävdade att hon AAAALDRIG varit på utställning förr. Allt var läskigt, alla andra hundar var fula (idag gällde detta alltså inte enbart trubbnosar) och hon ville hem HELST IGÅR! Så vi åkte hem direkt efter bedömningen. Men med tanke på pälskonditionen måste man vara nöjd med resultatet! Anja putsade också tålmodigt den jag-vill-inte-vara-hos-frissan-gnällande Lishkas profil, så att hon nu ser riktigt nobel ut. Detta ord är annars inte något man direkt förknippar med detta djur...

Så på söndagen var det dags för cockrarna. Resultaten var verkligen inte märkvärdiga - släta 1:or för båda. Dharmas resultat var jag dock mycket nöjd med. Dels för att hon nu debuterade officiellt i öppen klass, dels för att ståendet ännu en gång fungerade bra. Så nu känns det roligt igen att ställa ut henne!

Som det ser ut nu är planerna följande:

Båda cockranra skall ställas ut i Österbybruk och Vendel. Efter det får vi se om jag låter Myrten stå över ett tag och faktiskt kanske parar henne redan till nästa löp (vilket bör bli i juli) - men det vet jag inte ännu! Och....nej, jag har inte bestämt någon hane heller. Mycket beror på hur mitt liv ter sig.

Jag funderar på att ta med Lishka på handlerträning i Flemingsberg och sedan, när pälsen vuxit ut, anmäla henne till några utställningar. Kanske ska man prova lite lure coursing medan hon är pälslös? Det blir dock sannolikt inga fler utställningar på vårsäsongen, pälsen lär ta ett tag på sig. Vi hoppas att den finns till vinthundsspecialen i Mariefred i juli!

Båda cockrarna skall snart årsdebutera i viltspår. 

Förra veckan var jag iväg och röntgade om Dharma. När jag fick besked om hennes A+C-höfter blev jag naturligtvis orolig med erfarenhet av vad snedhet kan göra på hästar. Så jag ringde upp avläsaren och frågade vad resultatet berodde på och vad det kunde innebära för hundens välbefinnande.

Svaret jag fick var att leden var för grund. Samt att jag inte behövde oroa mig för framtida belastningssnedhet. Nå, jag kände mig inte helt tillfredsställd utan bad att få en kopia på plåten. Detta fick jag (eller rättare sagt: fick jag köpa för 130 kr). Därefter tog jag plåten till en annan på leder kunnig veterinär för en second opinion. Jag hade bestämt mig för att om jag fick samma utlåtande, d.v.s att leden var för grund skulle jag lägga ner det hela och acceptera resultatet.

Dock var denna veterinär av en annan mening och rekommenderade omröntgen som alltså skedde i förra veckan. Jag valde nu en annan klinik som hade digital röntgen. Jag prövade detta när jag var iväg och röntgade Myrten och tyckte att det verkade som att denna metod gav mycket bättre möjligheter till att verkligen får bra (i bemärkelsen raka) plåtar.

Igår publicerades resultatet så på Hunddata: B! Dharma är nu alltså friröntgad - skönt!

I ett anfall av hybris (knutet till de positiva testresultaten förra veckan) tog jag faktiskt och uppdaterade valpsidan! Nu sitter jag skräckslagen och inväntar gudarnas hämnd...

Skandaler har vi inte mycket av här på sidan. Men på gränsen när jag insåg att det var LÄÄÄÄÄNGE sedan jag uppdaterade hälsodelen! Massor med utdaterad information om PRA och njursjukdomar, huga! Nu är det lite bättre i alla fall.

Länksidan har också äntligen uppdaterats. 

På sikt skall jag väl göra om lite på sidan. Jag känner att jag inte riktigt har tid att upprätthålla korrektheten i den informationsmängd som jag en gång lade ut på sidan. Men hur det ska ändras vet jag inte ännu, så för tillfället är det som det är. 

OJ! Det har gått en månad och en massa har hänt, här kommer en sammanfattning:

Båda hundarna ställdes ut i Barva (inoff. cockerspecial) 3 mars. Resultaten var verkligen inte märkvärdiga, Myrten blev oplacerad i ukl. Dharma debuterade i ökl och kom fyra utan Hp. Men jag är jättenöjd med placeringen, så kanske vågar jag mig på att ställa henne lite framöver....det absolut bästa var att handlerträningen vi var på  samma vecka hade gjort nytta. Dharma stod bättre än hon någonsin gjort, hurra!

Efter detta har vi kommit iväg ytterligare en gång på handlerträning i Flemingsberg. Instruktör är Gerard O'Shea och f.a. för Dharmas del känner jag verkligen att vi gått framåt mycket. Hon är ju egentligen jättesnygg i stående, men hamnar lätt i bakvikt och så....går det åt skogen! Men nu börjar vi få in snitsen!

Sen har jag varit på Cruft's! Detta var min present till mig själv på min födelsedag och det var en fantastisk upplevelse. Jag blev fantastiskt fint uppvaktad före, under och efter min födelsedag av alla möjliga människor. TACK ALLA! 

På hundfronten på Cruft's var det roligaste att jag "live" fick möjlighet att studera en hane jag gillat väldigt mycket på bild - och jag tyckte ännu mer om honom i verkligheten. Kul! Sen shoppade jag lite också...

Så var det lyckodagen då, varför just idag? Jo, i "lönndom" har jag låtit testa Myrten för såväl prcd-PRA som den dödliga njursjukdomen  FN. Och idag damp det sistnämnda resultatet ner i brevlådan. Det visade sig att Myrten var NORMAL, d.v.s. hon har inget anlag för FN. Skönt!

Nu på kvällen fick jag så mail från OptiGen som jag bävande öppnade - och visst, Myrten var Normal/Clear även här, hon har inga anlag för prcd-PRA. HURRA!

Varför lönndom? Jag tror ingen som känner mig tvivlar på att jag gått ut med resultaten vad de än hade blivit. Men jag är faktiskt lite skrockfull. Och så kände jag att jag inte riktigt skulle orkat med alla frågor. Så jag valde att vänta med att skriva på hemsidan om testerna. Myrtens uppfödare (naturligtvis) och flera av mina närmare vänner och bekanta har vetat det hela tiden.

Nu är Myrten prövad på följande sätt:

* A-höfter

* Ögonlyst ua

* Genetiskt Normal/Clear för prcd-PRA

* Genetiskt NORMAL för FN

* Flera CK på utställning

* Svensk viltspårchampion

Sedan har hon en (enligt mig) fantastiskt fin stamtavla och ett glatt, mjukt och trevligt temperament (men hon är mycket känslig!). Men jag menar inte att min hund är perfekt! Men kanske inte så tokig för någon som fundera i uppfödartermer...

Så kanske, kanske, kanske kan det bli en avelstik av det där lilla djuret vart det lider...vi får väl se. Det hela ska passa i mitt liv också och så måste det finnas avsättning för valpar där spännande färger inte kommer att vara ett avelsmål, hur intresserad jag än må vara av färggenetik. Vi får väl se... 

I nära tre veckor har jag varit i Kalmar, men igår gick färden till Uppsala igen. Att träffa hundarna efter EN MÅNAD var suveränt - tyckte vi alla (och Svante som nog tyckt det var lite mycket med fyra hundar själv även om han fått avlastning stor del av tiden).

Idag var det så dags att ögonlysa Myrten. Detta gick bra, ögonen var tydligen skolexempel.

Så...vi får se...detta är ju ännu ett steg i riktningen mot eventuella valpar. Men det lär inte bli aktuellt förrän nästa år då nästa löp beräknas till juli och jag inte känner att jag har optimala förutsättningar för att ha "höstvalpar". Det är ju gott om tid också, Myrten fyller två år i juni. Under tiden jag gott om tid att fundera/oroa mig över:

* Ska jag verkligen ha några valpar? Duger jag som uppfödare och Myrten som avelstik?

* Går det att sälja valpar när man är helt grön som uppfödare och inte har en storvinnande tik? Jag kan inte tänka mig att det blir några "spännande" färger heller...Hur hittar man bra valpköpare? 

* Hur jag ska göra med DNA-tester.

Och mycket mer. Men - SKÖNT med ögon ua hur som helst!

Nästa gång jag uppdaterar här blir sannolikt inte förrän jag kommer hem från min resa till Cruft's - det ska bli spännande!

Jag har ägnat ett par dagar åt att fara fram och tillbaka mellan Kalmar och Uppsala varpå jag haft begränsad Internettillgång. Därför fattade jag zip, nada, niente när Stina ringde och gratulerade mig. Men sen klargjorde hon det hela: hälsoresultat hade uppdaterats på SKK och Myrten har A-höfter!

Även om det är mycket kvar innan man vet om Myrten kan duga som avelstik känns detta resultat otroligt skönt att få.   

Igår var Myrten och jag på utställning (SSRK) på Strömsholm. Myrten blev oplacerad i en stor unghundsklass (12 st). Jag avskyr ju släta 1:or, men i detta fall fanns det några punkter som gör att jag ändå är nöjd med gårdagen:

1. Jag fick för första gången tillfälle att på tävling testa en del jag lärt mig på handlerkursen för Gerard O'Shea som jag gick för två veckor sedan. Och det funkade jättebra! Uppställningen gick otroligt mycket bättre och jag känner att detta är vägen framåt på vissa punkter. 

2. Kritiken var bra. Fast kort rör sig Myrten verkligen inte, det måste jag ta på mig och träna mer på planering av varven - eller rättare sagt inte bli stressad utan tänka klart när min ursprungliga planering spricker. Ibland har man inte det utrymme man vill ha, men då måste man som handler försöka skapa det.

3. Det var en jäkla massa 2:or! Och då känns det mer som att en 1:a verkligen är värd en 1:a.

Nu är det inga utställningar förrän i mars, då jag har anmält båda hundarna till Barva. I kommande helg skall jag på Cockerklubbens avelskonferens i Södertälje. Därefter blir det full fart ner till Kalmar, för att börja mitt nya jobb på Högskolan där jag undervisar under våren.  

Nu har resultaten från tävlingen om Årets Viltspårcocker kommit - och Myrten kom på andra plats! Vinnare blev för tredje året i rad vår "kollega" i Uppsala Cockerklubb tillika tränare/rådgivare - Stina Yron Lund med sin SVCH Atacama's Beautiful Tindra. GRATTIS! Och TACK för all hjälp med spårträning!

Ytterligare ett Uppsala-ekipage fanns med i absoluta tätstriden - SVCH Tigervargens Achelois med uppfödare och förare Eva Annerklev.

Dharma kom på 15:e plats. Av de sju spår man får räkna i tävlingen hann hon bara med att gå tre före sista september, som är deadline i tävlingen. Så det var inte så tokig placering ändå.

Att Myrten skulle hamna så högt upp på listan kunde jag inte drömma om. Både hon och jag gick ju våra första spår i augusti, så vi hade bara två månader att samla ihop poäng.  

Nu laddar vi inför 2007 års tävling. Det lär bli tufft, för det finns många fantastiska spårhundar bland cockrar....och jag tror att jag har två av dem!

TACK alla som grattat!

År 2007 inleddes som 2006 slutade: i utställningsringen. Stina och jag gav oss av till Göteborg för att ställa ut hundarna på My Dog. Som vanligt våldgästade vi Anna! Tack för husrum Anna och Jimmy!

Jag hade velat ganska länge hur jag skulle anmäla hundarna. Dharmas päls är äntligen på återkommande, så jag var lite sugen på att ställa henne. Samtidigt trodde jag inte riktigt på projektet en av dagarna...så det slutade med att jag anmälde Myrten på torsdagen (för Frank Kane) och Dharma på fredagen (för Siv Jernhake). Det senare kändes som en total chansning, men Dharma har inte så många möjligheter kvar till starter i unghundsklass, så jag slog till.

Myrten var alltså först ut och fick rött band och blev kvar av de som skulle placeras. Sen var det sådär vansinnigt spännande igen under konkurrensen och Myrten slutade för andra utställningen i rad som 3:a med CK. Det får man absolut vara nöjd med!

Dagen efter var det Dharmas tur och jag tyckte att hon såg riktigt fin ut, men det är ju domaren som dömer. Och domaren var väl inte lika förtjust. Dharma kom 4:a i konkurrensen och det blev bara ett CK och ett HP i klassen, så där blev hon utan. 

Eventuellt var detta Dharmas sista start i unghundsklass. Hon är inte anmäld till Strömsholm, men jag funderar lite på Mjölby. Efter det är det slut, då är det öppen klass som gäller och där tänker jag vänta lite innan jag ställer ut Dharma officiellt. Men första starten över huvud taget i öppen tror jag allt blir Cockerklubben i Barva 3:e mars. Verkar som en bra början.

Härnäst ska vi på handlerkurs, så efter det kan man hoppas på att ståendet funkar bättre. Faktiskt var det just det som fick poletten att falla ner när det gällde uppställning av Phaedra och jag känner att jag kan behöva lite stå-poletter när det gäller båda hundarna.