Vill du veta mer om "mina" förhistoriska hästar och om möten med hästar och hästmänniskor under mina resor, klicka här!  

Jag har varit en en hästtjej sedan mycket ung ålder, men hann bli 26 år innan jag skaffade en egen, ägandes häst - ett fjordhästföl. Han har nu fyllt tolv år och var i min ägo t.o.m. september 2005.

Taffsnäs Cider

Född 11 juni 1993

Jag har varit intresserad av fjordhästar, en mycket gammal norsk ras, i många år och jag arbetade på fjordhästridläger med mer än 80 fjordingar mellan 1984 och 1990. En av hästarna på lägret var Ciders mamma Mackie som var en mycket trevlig dressyrhäst. Jag beslöt mig för att jag gärna ville ha ett föl efter henne och som hingst valde jag en jag fått syn på på Fjordhäst-riks 1991. Hans namn var Champis och han vann dressyrklassen, vilket även Macke gjort 1985-86.

När Cider föddes 1993 var ambitionen att han skulle bli "dressyr-fjording" och tävla för att försöka ta samma titel som båda hans föräldrar hade. Men med livet ändras målen och jag känner nu för tiden att tävling inte är något jag vill satsa på. Vi har å andra sidan nått en utbildningsståndpunkt som är betydligt högre än vad jag någonsin trott var möjligt. För ungefär fem år sedan stötte vi ihop  med den danske tränare Bent Branderup, ett möte som totalt reviderade min uppfattning om ridning. Idag är mina mål att få en mer arbetsbar galopp och på sikt börja arbeta med rörelser som galoppombyten och piaff. Förhoppningsvis är vi där om ett år eller två. Efter det...får vi se! För första gången känns det som om jag konstant utvecklas som ryttare och jag funderar på varför det skulle ta nära 30 år att nå de insikter som gör att känslan infunnit sig. Men bättre sent än aldrig! 

Cider har flyttat!

Tyvärr gjorde min otrygga arbetssituation att jag under 2005 mer och mer kände att jag förlorade glädjen med att ha häst. Jag vill vara aktiv och "göra" något med min häst, men när hela hästinnehavet frestar så hårt på ekonomin måste naturligtvis allt extra ställas åt sidan. Det var inte så kul och det hela slutade med att Cider sent i september 2005 flyttade hem till min vän Maggan Lööw som tog över honom. Att sälja honom var inte aktuellt p.g.a. gamla röntgenförändringar. Cider har säkert mycket kvar att ge, men man måste vara erfaren och kunna avväga träningen. Jag hade inte kunnat sälja honom för det värde han egentligen har om man ser till utbildningsnivå. Och att sälja hästar billigt skall man akta sig för! Så jag skänkte bort Cider till vad jag vet är ett gott hem med en erfaren ryttare och hästmänniska.  

Show-Cider

  Cider är en riktig linslus! Märker han att någon form av publik finns närvarande så får han mer svikt i steget, mer krök på nacken och går ständigt med spetsade öron. Man kan inte annat än skratta åt honom. Att rida kurser för Bent Branderup kunde minsann vara lite nervöst, men jag behövde i alla fall aldrig oroa mig för att Cider skulle bli rädd för publiken i ridhuset. När han hade publik var han i sitt rätta element! 

Att knalla omkring i medeltidsbyn på Skoklster i samband med Skoklosterdagarna var också jättekul tyckte Cider. Och de gånger han var med inne på arenan var det ännu bättre! Inte ens första gången rörde han ett öra fast det var tvåtusen personer i publiken! Nejdå, det var ju som det skulle vara!

Ciders och mitt sista "officiella" framträdande tillsammans - jag var ridande speaker på Celeres Nordicas vikingatidsshow i Gamla Uppsala i augusti 2005. Detta passade Cider utmärkt! Foto: Ulrika Olsson
 

Cider deltar i en vikingatidsshow. Gamla Uppsala, maj 2003. Ryttare är Klasse Lundberg, foto: Eva Sedvall. Kolla in  Celeres Nordicas websida för mer information om showen och om tornerspel!

Cider på sommarbetet 2005.

Cider och hans kompis lusitanovalacken "Tore" prövar olika repgrimmor. Ciders är ungersk och Tores (naturligtvis) portugisisk.

Förutom Cider har jag haft andra hästar...

Bakgrunden på kanterna från