GRUNDLÄGGANDE GENETIK

Generna sitter i par på specifika platser (locus). I vart par härstammar en gen från modern och den andra från fadern. Det mest välkända exemplet är könskromosomerna X och Y. Manliga djur (och människor) har en X och en Y, medan kvinnliga har två X-kromosomer. Hondjur kan endast lämna en X till avkomman, medan handjuret lämnar antigen X eller Y och det är därmed hanens bidrag som avgör avkommans kön. I princip fungerar det på samma sätt med alla gener. En kommer från modern, den andra från fadern, men i skillnad till könskromosomerna vet vi inte alltid vilken gen som respektive förälder har i paret. 

Ett i mitt tycke enkelt sätt att få en basal förståelse av hur det fungerar är att använda tre koppar som representerar modern, fadern och avkomman. Lägg olikfärgade gem för varje genpar (t.ex. rött-svart) i moderns och faderns koppar. Dra ett gem från varje kopp och lägg dem i avkommekoppen. Denna metod gör det möjligt att på ett enkelt sätt skapa sig en bild av de olika möjligheterna. 

Vissa anlag nedärvs dominant, vilket innebär att:

• det endast behövs ett sådant anlag (i detta fall färg) för att anlaget skall synas.

Vilket innebär att:

• dominanta anlag inte kan ligga dolda. De syns om de finns, syns de inte finns de inte.

Motsatsen är recessiva anlag:

• båda anlagen i ett par måste vara likadana för att en recessivt nedärvd färg skall synas.

Vilket innebär att:

• båda föräldrarna måste ha anlaget för att avkomman skall ha en chans att få färgen.

• enstaka anlag kan ligga dolda i generationer..

I genetikuppställningar skrivs dominanta anlag med versaler (E) och recessiva anlag med gemener.  

DE "ÄKTA" GRUNDFÄRGERNA: SVART OCH RÖD

Alla hundar har en grundfärg. Cockerns "äkta" grundfärger är svart och rött. Det finns dock modifierade varianter av dessa som räknas som grundfärger: leverbrunt (vilket även kallas choklad), liver & tan, black & tan, sobel och golden. Den sistnämnda är ännu inte allmänt godkänd som en separat färg, men den borde vara det anser jag och den har därför fått ett eget stycke i denna presentation.

Jag skall förklara längre fram varför jag anser leverbrunt, liver & tan, black & tan och sobel vara varianter av svart och varför jag anser att golden skall betraktas som en egen färg. Men låt oss nu återvända till grundfärgerna:

Oavsett vilket mönster eller teckning din cocker har så har den en grundfärg. Andra anlag kan modifiera grundfärger och göra hunden brokig, ge den tan-tecken, sobeltäcke o.s.v. Grundfärgen är dock alltid en av de angivna.  

Svart

Alla hundar har svart pigment, men inte alla har det anlag som gör att den svarta färgen sprider sig över hundens kropp. Detta anlag är dominant och skrivs E. Det behövs alltså bara ett E för att hunden skall bli svart.

Röd 

En hund som saknar E-anlag, och därmed den gen som gör det möjligt för det svarta pigmentet att spridas över kroppen, är röd och har genotypen ee. Röda hundar har alltså svart pigment, men detta når inte ut i hårstråna. Nosens färg visar dock att svart pigment finns.  

En svart hund har genotypen EE eller Ee. I det första fallet kan inte hunden lämna röda valpar, eftersom ett E alltid kommer att föras vidare till avkomman och det räcker som sagt med ett för att anlaget skall synas - och för hunden att bli svart istället för röd.

Hunden med genuppsättning Ee kan få valpar med såväl svart som röd grundfärg. Statistiskt sett för en sådan hund vidare anlaget för svart (E) till hälften av sin avkomma och anlaget för rött (e) till andra hälften. Men för att avkommorna skall bli röda krävs det alltså att de även får ett e-anlag från sin andra förälder också.

Alla röda hundar har genotypen ee ( annars skulle de inte vara röda), vilket innebär att 100 % av dess avkommor kommer att få ett rött anlag. En röd hund har inget svart anlag att föra vidare. En svart hund har alltid minst ett E-anlag och hur det andra ser ut vet vi inte förrän vi sett avkommor. Dock har alltid en svart hund med en röd förälder ett anlag för rött. 

Alltså:

svart + svart = svart eller röd (EE = svart, Ee = svart, ee = röd)

svart + röd = svart eller röd (Ee = svart, ee = röd)

Röd + röd = röd (ee = röd)

Buster, Cannervikens Golden Nugget, är en röd hund efter två svarta föräldrar; SU(U)CH Charbonnel A One's Tonka och Bright Dream's She Loves You. Båda har genotypen Ee, medan Busters genotyp är ee - han är röd.  

  "MODIFIERADE" GRUNDFÄRGER: LEVERFÄRGAD, LIVER AND TAN, BLACK AND TAN OCH GOLDEN

Ovanstående färger anses vara grundfärger, men skall man verkligen gå till botten så är det faktiskt modifikationer av svart och rött. Hur som helst är det på många sätt enklare att behandla dem som grundfärger:

Leverfärgad 

(kallas även leverbrun, liver, brun, chocolate och choklad)

Den bruna hunden är en modifierad svart. Genuppsättningen på E-locus avgör som sagt om grundfärgen är svart eller röd, men nu blandas ännu ett anlag med i leken, B-anlaget. Detta styr om det svarta pigmentet skall vara svart (BB, Bb) eller blekas till brunt (bb). En hund med genuppsättning bb har också ljusare ögon. En hund med minst ett svart anlag (EE eller Ee) men med dubbla b-anlag (bb) är alltså inte svart - den är leverbrun. 

Golden

Hundar med genotypen bb är mest slående när de har svart grundfärg. Eftersom endast SVART pigment påverkas av b-anlaget i dubbel uppsättning är de röda hundarna röda som vanligt - men de har ljusare nosar, läppar och ögon. Dessa hundar registreras som röda, men ibland omnämns de som tillhörande en separat färg - golden.

Vissa domare bedömer goldens som dåligt pigmenterade röda, vilket jag tycker är fel. Enligt rastandarden är alla färger tillåtna och en röd hund som fötts med genotypen eebb är inget konstigt eller felaktigt. Vi erkänner leverbrunt och svart som två separata färger och borde göra detsamma med röd och golden. Den genetiska skillnaden är exakt densamma.

  Alltså:

brun + brun = brun eller golden (Eebb & EEbb=brown , eebb=red)    

brun + golden = brun eller golden (Eebb=brun, eebb=golden)

Brun + röd = brun, svart, röd eller golden (Eebb=brun, EeBb=svart, eeBb=röd, eebb=golden)

Brun + svart = brun, svart, röd eller golden (EEBb & EeBb=svart, EEbb & Eebb=brun, eeBb=röd, eebb=golden)

Bruno (Imokam Andalusí) och hans son Jake (Choc Ice Drop The Dead Donkey) har båda ljust pigment och genuppsättning bb. Brunos genotyp är Eebb, vilket innebär att hans fenotyp är enfärgat brun. Jakes grundfärg ser vid första intrycket ut att vara röd, men eftersom hans pigment är blekt av b-generna så är hans genotyp eebb, Han är registrerad som röd, eftersom hans egentliga färg golden inte är officiellt erkänd. Skulle han användas i avel så lämnar han ett e-anlag och ett b-anlag till alla sina avkommor, vilket kan medföra överraskningar för den som tror att han är en "vanlig" röd. Tillsammans med svarta tikar med ett b-anlag kan Jake alltså lämna leverbrunt.
 

Black and tan, liver and tan 

Tan-genen, a^t, nedärvs recessivt och finns på A-locus som eventuellt även är platsen för sobelgenen. En tantecknad hund har sin grundfärg spridd över hela kroppen med undantag för små "titthål" där den röda färgen under lyser igenom. Dessa "titthål" kallas tantecken. 

 En familjebild: pappa Nisse (SVCH Tårpilens Tanner), mamma Ninni (Sausbergets Anemone) och deras döttrar (Tigervargens Amalthea) och  Fia (Tigervargens Achelois). Eftersom Ninnis far SU(U)CH Claramand B’Dazzled är black and tan, var det redan före parningen klart att Ninni måste ha minst ett anlag för tantecken och att det därmed var  minst 50 % chans att få tantecknade valpar. Om Ninni har ett eller två anlag för tantecken går inte att avgöra efter denna parning eftersom kullen bestod av en röd och tre black & tan valpar. Det hade här behövts en enfärgat svart för att man skulle vara säker på Ninnis genotyp på A-locus.

En stilig liver and tan, Emba’s Mr O’Boy Chocolate, fotograferad på en utställning i juli 2004. Han är en annan avkomma till  SU(U)CH Claramand B’Dazzled, vars genotyp måste vara EeBba^ta^t.  Ännu en liver and tan, Murbräckans Creme de la Creme återfinns på bilden längst upp på sidan. 
 

Röd/golden and tan

Vad? Hur kan en röd eller golden ha tantecken? De är ju “tan” över hela kroppen! Jovisst, det är svårt att se tantecknen på en röd eller golden, men de kan fortfarande finnas där! Detta innebär att en röd eller golden hund med tantecken för genen vidare till alla sina avkommor. 

Möjliga tantecken på en golden hund. Märk nyansskillnaderna i rött.  

Sobel

Detta är ännu en färg som eventuellt hör hemma på A-locus. I viss litteratur sägs sobelanlaget vara recessivt, medan andra källor menar att sobelanlaget, a^y, är dominant i förhållande till tananlaget (a^t) men recessivt i förhållande till icke-tan (A). Detta kanske stämmer för vissa raser, men inte för cocker. Det tycks mig som att "sobel" är ett samlingsnamn på flera färger som ser ungefär likadana ut, men har helt olika genotyp.

Jag tröttnade på alla möjliga och omöjliga teorier om sobelns genotyp och bestämde mig för att själv försöka gå till botten med det hela. Av denna anledning gick jag igenom det tjugotal kullar som finns registerade i Sverige med minst en sobelförälder, vilket fick mig att inse att sobelns grundfärg är röd. Sobelgenen är dominant, men den syns endast på röd grundfärg; rött, golden, orange roan, lemon roan, vit/röd och vit/lemon. Svartbaserade hundar kan ha ett "dolt" sobelanlag, men det är inte dolt på så sätt att det nedärvs recessivt. Sobel syns endast på rött, precis som silverfärg hos islandshäst (och en del andra raser) endast syns på svart (inklusive brunt) botten. 

Westerner Safir, sobel. Foto av Marie Loré, kennel Evermore som också har lånat ut bilden. Tack!

Exempel:

sobel (enfärgad eller brokig) + röd av vilken sort som helst (orange roan, golden, lemon roan, vit/röd eller white/lemon) = sobel eller någon variant av röd (50 % chans på sobel). Röda ur en sådan kombination har inget sobelanlag, för då skulle de varit soblar.

sobel (enfärgad eller brokig) + svart eller liver (enfärgad eller brokig, med och utan tan-tecken) med genotyp Ee (kan lämna rött) = sobel, röd, svart och varianter därav (t.ex. blue roan). Några av de svart/lever-baserade kommer att få sobelanlag och således att lämna soblar om de paras med en rödbaserad hund eller en som kan lämna rött. 

sobel (enfärgad eller brokig) + svart eller liver (enfärgad eller brokig, med och utan tan-tecken) med genotyp EE (kan lämna inte rött) = svartbaserade valpar, inga soblar eller röda. Alla valpar från en sådan kombination kommer att ha ett anlag för rött (e) och det är 50 % chans att de får sobelanlag.

Vissa soblar är homozygota för sobel. De har två sådana anlag och lämnar det vidare till varje avkomma. En sobel från en sobel + sobel-kombination har en chans på tre att vara en homozygot sobel. Även här syns sobelmönstret bara på rödbaserade hundar.

BROKIGT  

Även om man kan säga att black and tans, liver and tans och soblar har mer än en färg så innebär den gängse tolkningen av vad som är en brokig cocker att vitt skall ingå i färgmönstret. Den enfärtade cockern kan ha vitt på bröstet, men för mycket vitt gör inte en korrekt brokig av en felfärgad enfärgad. Åter är det generna som styr.  

Brokigt (t) är recessivt i förhållande till enfärgat (T). Två brokiga hundar kan inte få enfärgad avkomma, medan det omvända förhållandet är möjligt, förutsatt att båda föräldrarna bär genen för brokigt (Tt + Tt). Precis som i fallet svart - rött är den statistiska chansen att få en brokig från två enfärgade föräldrar 25 %, men ytterligare 50 % av valparna från en sådan kombination kommer statistiskt sett att bära brokiga gener. 

Alltså:

enfärgat + enfärgat = enfärgat (TT, Tt) eller brokigt (tt)

enfärgat + brokigt = enfärgat (Tt) eller brokigt (tt)

brokigt + brokigt = brokigt (tt)

De brokiga färgerna delas i sin tur in i två huvudgrupper:

Roan 

Med vita och färgade hår blandade på kroppen. Dock kan färgade och vita fält vanligen urskiljas.

Klartecknat

En klartecknad hund har tydliga gränser mellan de vita och färgade fälten.

Två klartecknade valpar, t.v. den vit/röda Atacama's Afrodite och t.h. den trefärgade (vit/svart och tan) Atacama's Amy. Foto: Jeanette Carlsson, kennel Gladwins, som också har lånat ut bilden. Tack!

Förhållandet mellan roan och klartecknat

Som vanligt finns det inga regler utan undantag. Ibland är den visuella effekten, hundens utseende eller som det korrekt benämns fenotypen, vilseledande. Detta innebär att genetiska roans ibland kan se klartecknade ut och tvärt om. 

Roan (R) är dominant i förhållande till klartecknat (r). Precis som fallet svart-rött och enfärgat-brokigt innebär detta att två roans kan få klartecknad avkomma, medan det omvända förhållandet är omöjligt. Alla valpar efter två klartecknade hundar blir klartecknade.  

Alltså: 

roan + roan = roan (RR, Rr) eller klartecknat (rr)

roan + klartecknat = roan (Rr) eller klartecknat (rr)

klartecknat + klartecknat = klartecknat

Det skall påpekas att även enfärgade hundar har anlagen för roan och/eller klartecknat. Under sin färgade kostym är de enfärgade också roan eller klartecknade. Vilket, kan man ibland se på de hundar som har vit bröstfläck. Ta en titt till på "Bruno" under liver-kapitlet! Här är det tydligt att bröstet är melerat och Bruno har således minst ett anlag för roan, eftersom det är denna teckning han skulle ha om han vore brokig.

Om vi återgår till grundfärgerna är dessa precis desamma hos brokiga som för enfärgade. Enda skillnaden är att ett anlag, anlaget för brokigt, har tillkommit till hundens genetiska profil. Annars är färger och teckningar desamma. 

Blue roan och vit/svart

I båda fallen är grundfärgen svart. Skillnaden syns på R-locus. En blue roan har genotyp RR eller Rr, medan den vit/svarta hunden har rr. Båda varianterna kan bära dolda anlag för rött, tan-tecken och leverbrunt/golden.

 Den visuella skillnaden mellan klartecknat och roan: en vit/svart (Shakima's Buffalo News, vänster) och en blue roan (höger Shakima's Mambo) i ringen på Club Show 2004.

Orange roan och vit/röd

Även här består den genetiska skillnaden mellan de två färgvarianterna av vilket brokigt teckningsmönster som påverkar grundfärgen. Denna är i båda fallen röd. 

Ännu ett exempel på skillnaderna mellan klartecknat och roan: till vänster en vit/röd  (SVCH Atacama's Beautiful Tindra), till höger en orange roan (Dualdigny's Garden Angel). Mellan dem en liver roan (Choc Ice Birds Of A Feather). Beträffande Tindra kan man även konstatera att hon har minst ett anlag för tan-tecken, då hennes far - SU(U)CH Backhills Garibaldi - är blue roan/tan. Tindras genetiska färg är således eettrra^t. I de fall man endast känner till ett av anlagen på ett locus skriver man tills vidare bara ut det kända. Om Tindra är en vit/röd & tan kan hennes framtida valpar utvisa. 

Orange roan: SVCH Silvergläntans Goliat - "Calle"

Liver roan och vit/liver

Brokiga hundar med leverbrun grundfärg benämns som ovan.

Liver roan: SV-2004 Choc Ice Birds Of A Feather - "Kylie". Båda hennes föräldrar är enfärgat leverbruna med ett anlag för brokigt (t) Detta ger statistiskt sett 25 % chans på brokigt. I Kylies kull var dock hälften av valparna brokiga, vilket enbart beror på - slumpen!

Lemon roan och vit/golden

Jag har valt att definiera "lemon roan" som en roan hund med golden som grundfärg. Dock är det uppenbart när man läser äldre litteratur att lemon roan var mer vanligt för några årtionden sedan. Beror detta på att fler hundar saknade B-anlag och således hade golden som  grundfärg istället för röd? Jag tror inte det, istället verkar det som om uttrycket "lemon roan" förr användes i större utsträckning och många av dagens "orange roans" förr skulle ha beskrivits som "lemon roan".

Med den definition jag har gjort spelar de färgade fältens nyans ingen roll. Det är grundfärgen som är den viktiga. Är den golden är hunden lemon roan, är den röd är den orange roan.  

Vit/golden är en klartecknad hund med golden som grundfärg. För att en hund skall vara vit/golden måste den ha dubbel uppsättning av fyra olika anlag, vilket får en att förstå att vit/golden inte är speciellt vanligt. Hundarna registreras i dagens läge som vit/röda. Genotypen ser ut enligt följande: 

ee -  avsaknad av det anlag som får svart pigment att sprida sig (E)

bb - dubbla b-gener gör att pigment i nos, ögon m.m. bleks till brunt 

tt - dubbla anlag för brokigt

rr - dubbla anlag för klartecknat

Tantecknade brokiga: blue roan and tan, trefärgad, liver roan and tan, och vit, liver and tan

Även de enfärgade har ibland tantecken. De kan vara  blue roan/tan, vit/svart and tan (denna färg kallas ibland  trefärgad eller tricolour), liver roan and tan, vit/leverbrun and tan. Precis som hos enfärgade röd- och goldenbaserade hundar kan orange roans, lemon roans, vit/röda och vit/goldens ha osynliga tantecken.  

Blue roan and tan: SVCH Himlahundens Afrodite, ägd av Sofia Gärdeblom, kennel Wildflame's

Blue roan och trefärgad (vit/svart och tan): Här är skillnaden mellan roan och klartecknad mycket tydlig. LP1 Call Me Alice och Love Cox's The Perfect Fan. Foto av Jeanette Carlsson, kennel Gladwins, som också lånat ut bilden. Tack!

Brokiga soblar

Ännu finns bara ett fåtal registrerade brokiga soblar i Sverige. De är alla registrerade som blue roan och sobel, men deras genetiska färg måste vara orange roan och sobel. Tänk på att sobeln i grunden är röd! Kanske vore sable roan ett bra namn? Vi säger ju bara sobel.

En sable roan valp, registerad som blue roan och sobel: Westerner Ash Fire. Foto av Marie Loré, kennel Evermore, som också har lånat ut bilden. Tack! 

NÅGRA PRAKTISKA EXEMPEL PÅ COCKERFÄRGER 

Har man en gång förstått huvuddragen i hur cockerns färger nedärvs,  är det kul att se vilken information man kan få fram om sin egen hund, dess föräldrar och framtida eventuella avkomma:

Vit/röd och vit/svart

BIS-reserv och BIS på Stockholm Cockerklubbs utställning 11 september, 2004. SU(U)CH SV-03 Manaca's On The Road är vit/röd efter den blue roan VDHCH DECH SU(u)CH NORDV-2003 KBHV-04 Midnight Train vom Rauen Holz undan den röda SU(U)CH Manaca's In Your Dream. Hon bär uppenbart anlag för klartecknat under sin röda kostym. BIS-tiken Manaca's Rain Or Shine är registrerad som vit/svart som sin far Northworth A True Ashgrove. Hon är ett bra exempel på att det inte alltid är lätt att se skillnad på en vit/svart och en ljus blue roan.

Olika nyanser av blue roan

Skilda teckningar, mönster och nyanser - men samma färg. En blue roan uppfödargrupp från Kennel A One's på Cocker spanielklubbens cert-utställning i Uppsala 2004: A One's Toreador, NUCH SU(U)CH NV-04 A One's Borkum Riff, SU(U)CH A One's Pearl Harbour & A One's Felicity.

"STARKA" OCH "SVAGA" ANLAG - ETT VANLIGT MISSFÖRSTÅND

Det talas ibland om att vissa avelsdjur har "svagare" och "starkare" anlag för vissa egenskaper, i detta fall färg. DETTA ÄR EN MYT. En hund nedärver inte sina tantecken "starkt" eller "svagt". Hunden har eller har inte ett specifikt anlag. I vissa fall har den anlag i enkel (heterozygot) eller dubbel (homozygot) upplaga. En svart hund med rött anlag är heterozygot för rött, men det finns inga svarta som nedärver rött "starkare". Den statistiska chansen är alltid densamma, men SLUMPEN spelar en mycket stor roll. 

Däremot finns det svarta hundar UTAN röda anlag som därför endast lämnar svarta valpar - för att hunden är homozygot för svart och därför bara lämnar E-anlag vidare till sin avkomma.

Jag tror att alla någon gång har upplevt att det förefaller som om tärningen endast vill lägga sig med ettan upp för en själv och med sexan på samma sätt för motspelaren. Fortsätter man att kasta tärningarna många tusen gånger så kommer detta dock att jämna ut sig. De statistsika möjligheterna i sannoliksberäkningar fungerar på ett stort antal, men så många valpar får inte en hund, inte ens en avelsmatador, under sin livstid. 

 Bilden nedan visar en familj hundar: dotter (SV-2004 Choc Ice Birds Of A Feather - Kylie), mor (Mainel's Choc Ice Symphony - Sharon) och far (Imokam Andalusí - Bruno).

Kylie, som är liver roan, ingick i en kull om åtta valpar hos kennel Choc Ice. De övriga, en tik och sex hanar, var två lemon roans, ytterligare en liver roan, två leverbruna och två goldens.  

Trots att kullen var så blandad är och var den statistiska möjligheten att få goldenbaserade valpar ur denna kombination endast 25 % och detsamma gäller för brokigt. Anledningen till att 50 % av valparna var goldenbaserade och 50 % brokiga är SLUMPEN OCH INGET ANNAT ÄN SLUMPEN. Om parningen skulle upprepas kommer oddsen att vara desamma. För varje gång tärningen kastas har man fortfarande lika stor chans att slå en sexa som etta. Att det blev många brokiga och goldenbaserade i denna kull betyder INTE att det kommer att bli det även i nästa - ELLER att det kommer att bli färre. Chansen är fortfarande densamma! 

Ett annat exempel:

  Manaca's Back On The Chain Gang, Benny, är far till en kull på Kennel Honey Water's. Modern till kullen, Manaca's Of Course, Stella, är en röd kullsyster till den ovan avbildade SU(U)CH SV-03 Manaca's On The Road. Stella har alltså ett anlag för brokigt då hennes far är blue roan och hon är röd själv. 

Bennys och Stellas kull bestod av nio valpar: åtta svarta och en black/tan. Uppenbart har båda föräldrarna anlag för tantecken, men slumpen avgjorde att endast en valp (11 %) skulle få tan-anlag i dubbel uppsättning och därmed bli tantecknad själv. Detta innebär dock INTE att föräldrarnas tan-anlag är "svagare". Skulle Benny användas på en tantecknad tik så är chansen att få tantecknade valpar fortfarande 50 %. 

Några olika cockerfärger på vinterpromenad: Den svarta Vilda, röd/vita Tindra (SVCH Atacama's Beautiful Tindra), leverbruna Sharon (Mainel's Choc Ice Symphony) och orange roan Calle (SVCH Silvergläntans Goliat).

Litteratur och länkar

Hermelin, M., 1966. Spanielboken. Spanielrasernas historia och standards. Hundvård. Uppfostran. Jaktdressyr. Prov. Avel. Sjukdomar. Albert Bonniers Förlag. Stockholm.

Lindholm, Å., 2003. Mera om hundens färger: black & tan. Hundsport Special  3:2003, s. 16-19. Stockholm. 

Lundborg, T., 1999. Färgernas nedärvning på cocker spaniel. 

Barunden på kanterna från