|
|
|
Yablonaja Cirra
Cindra vid sju månaders ålder 1997 (Photo by Lize Edland) och 1999 (Foto: Svante Norr). 13 oktober 1996 - 13 juli 1999
Cindra var långt ifrån ett planerat köp: I januari 1997 följde vi med några vänner för att besöka ett par borzoikennlar. Våra vänner hade flyttat hem från England och var nu på jakt efter en hund. Vi hade redan Daphne, men titta kan man ju alltid göra...
Som alla kloka människor
vet skall man inte "titta" på valpar! Naturligtvis slutade det med
att vi köpte en själva, en söt liten beige och vit tikvalp som vi
döpte till Cindra. Cindra var den första hund vi ställde ut och hon gick bra i valpklasserna och vann två BIR på fem försök. Hon var en mycket söt och blyg tjej, som växte och växte och växte; som vuxen mätte hon 82 cm över manken och det är en stor tik! Hennes kropp hann inte riktigt ikapp hennes höjd och som unghund var hon ganska tvådimensionell, så vi beslöt att vänta med att visa henne i vuxenklasserna och låta henne mogna. Kanske levde Cindra sitt liv lite i skuggan av den starka, karismatiska och dominanta Daphne. Cindras bästa vän var Fredman, min första cocker. De älskade att leka tillsammans. Hon var också mycket älskad av vår katt Näsan, som brukade sova i Cindras halsgrop och fortfarande håller traditionen vid liv eftersom hon flyttade över till Caspian när han kom. När Cindra lämnade oss som mycket ung så var hennes död som hennes liv - hon gjorde inget väsen av sig, föll ihop och var borta på några sekunder. Vid två år och nio månader på dagen föll hon död ner under en promenad. Obduktionen gav inga svar. Hennes system hade kollapsat, men orsakerna till detta är fortfarande okända. Vid denna tid hade ett flertal borzoier, alla under tre år, mött samma öde som Cindra. Vissa av dem hade bakterier, men inte Cindra. Än idag finns det ingen vetenskaplig förklaring till vad som är känt som sudden deaths in sighthounds (plötslig vinthundsdöd). Mer om detta finns att läsa på Starcastle Hounds. När vi en dag i februari 2005 höll på med evighetsarbetet att sortera och slänga papper, hittade jag Cindras obduktionsutlåtande. Det kändes på något vis som att verkligen sätta punkt för epoken Cindra när jag kastade dokumentet i pappersinsamlingen, så jag tog upp det igen och skrev av det på en separat sida här på hemsidan. Vem vet - kanske kan utlåtandet vara till nytta för någon som söker information om plötslig vinthundsdöd. Cindra var en sån fin borzoiflicka. Vi önskar att hon hade stannat hos oss en längre tid.
Bakrund på sidorna
från
|
||||||||||||||||||||
