Foton: Svante Norr (Fredman & Phaedra) och Anneli Sundkvist (Dharma & Myrten)

Blue Runes är en liten kennel på planeringsstadiet. Tanken var att den första kullen skulle födas 2005, men då min tilltänkta avelstik Phaedra (Gildas Blue Angel) oväntat dog i autoimmun anemi i maj 2005 har planerna ändrats. Nu är debutkullen framflyttad till tidigast 2008. 

Efter Phaedras död blev det två nya cockrar: Dharma - SVCh NVCh Westerner Dragonfly:  

Dharma efter att tagit sin norska viltspårchampionatstitel, fått HP och blivit utsedd till provets andra bästa hund vid det fasta provet i Selbu, september 2007.

...Myrten - SVCh Meryl Dreams Vs Reality:

Myrten, augusti 2007

Jag bor i Uppsala tillsammans med mina hundar. I familjen ingår också min särbo Svante och hans två borzoier Caspian (Lynx Touchstone) och Lishka (Lynx Sea Of Fire) och fyra katter. Under lång tid har också hästar hört till familjen, men nu är jag för första gången på mer än ett decennium inte hästägare. För tillfället i alla fall...Min fjordhästvalack Taffsnäs Cider lever dock i högönsklig välmåga hos sin nya matte och bor bara några mil härifrån. Jag kände att jag för närvarande inte hade ekonomi eller engagemang för att ha en egen häst. Cider har flyttat till en vän och där vet jag att han får det bra!

Både jag själv och Svante har doktorerat i arkeologi och vi har utbildat oss vid Uppsala Universitet. Tidsmässigt är vi specialiserade på järnåldern och framför allt yngre järnåldern, i vilken vikingatiden innefattas. Vårt yrke, det faktum att vi bor i Skandinavien och färgen de cockrar som har ingått i familjen, blue roan, är bakgrunden till kennelnamnet: Blue Runes. Svante hittade på namnet när vi en kväll tog en öl på vår kvarterskrog. Jag hade sedan länge bestämt att ansöka om prefixet Fides, vilket är namnet på trohetens gudinna i den Romerska mytologin (jf. det klassiska hundnamnet Fido och eng. Fidelity), men tyvärr avslogs detta förslag av FCI. Namnet användes redan. Blue Runes var mitt fjärdehandsalternativ och ännu är jag inte helt nöjd med det, men jag antar att jag vänjer mig.

Den första cockern kom till familjen 1998. Det var en ettårig omplaceringshane som hette Fredman (Keonomis Zogin). Fredman var en ren sällskapshund, trots att han var riktigt snygg! Tyvärr lyckades jag inte hålla ordning på pälsen och Fredman avskydde att bli trimmad.

Fredman 

Fredman insjuknade i oktober 2002 i immunmedierad trombocytopeni (IMT) och hans liv stod inte att rädda. Först tänkte jag inte skaffa någon ny hund, men det blev ändå en ny cocker. Denna gång en tikvalp som jag döpte till Phaedra (Gildas Blue Angel). Mitt engagemang i rasen cocker och i Cockerklubben började med henne.

Phaedra var en på många sätt fantastisk hund. Vi utvecklade en speciell kontakt. Hon var otroligt orädd och stabil i humöret, hade inga problem med ögon, öron och mungipor samt röntgades och ögonlystes utan anmärkning. Så jag beslöt mig för att pröva på att ha en valpkull. Jag har sedan barnsben varit oerhört intresserad av genetik och avel och ville naturligtvis pröva på det i praktiken (har förvisso haft föl och kattungar). Phaedra hade haft viss framgång i utställningsringen. Hon var mycket lättränad och jag tänkte att om valparna ärvde hennes sätt att vara så skulle de verkligen bli till glädje för sina familjer. Naturligtvis ville jag gärna behålla en själv också.

Phaedra parades med Keonomis Ocean Drive, men gick tyvärr tom. Och tur var väl det - för i maj 2005 insjuknade hon i autoimmun hemolytisk anemi (AIHA). Förloppet var otäckt snabbt. Vi var på viltspårkurs på söndagen och Phaedra var pigg. På måndagen tyckte jag att hon var trött och när hon visade sig ha feber åkte vi till Ultuna. Vid lunchtid på onsdagen beslöt jag att avbryta behandlingen och låta henne somna. Sorgen är fortfarande tung. Denna fantastiska hund som jag älskade så högt. Men nu är livet som det är och det finns ingen mening att fråga sig varför sådana saker händer. 

 

  Phaedra

Det var ändå tur i oturen att Phaedra gick tom vid parningen. Vad sjutton hade jag gjort med en kull valpar på 7-8 veckor när deras mor just dött i en sjukdom som kan ha viss ärftlig disposition? Inte hade jag kunnat sälja dem med gott samvete. Otroligt mycket hade jag önskat att haft en till mig själv, men som sagt - när det nu slutade som det gjorde var det verkligen det bästa som kunde hända att Phaedra gick tom.

På mina tidigare cockras individuella sidor kan Du läsa mer om Fredman och Phaedra. 

Efter Phaedra var jag i alla fall helt övertygad om att jag skulle ha en ny cocker. Denna nya valp blev  Dharma. Hon kom redan några veckor efter att Phaedra gått bort. Myrten anlände fyra månader senare.

Det har blivit en hel del utställningar med tjejerna. Hittills är CK och BIS Unghund på rasspecial det bästa resultatet för Dharmas del. Myrten har CK med klassvinster i öppen klass på meritlistan.

Vi kom under 2006 igång med viltspåret ordentligt, vilket resulterade i två championat. Myrten kom också tvåa på Cockerklubbens årsbästalista. År 2007 har vi här tävlat flitigt och båda hundarna befinner sig nu på tio-i-topp. Dharma har även tagit sitt norska championat och Myrten vunnit Uppsala Cockerklubbs första klubbmästerskap.

För närvarande är planerna för Myrtens del att tränas inför start på det nya grundprovet. Dharma har precis påbörjat en agilitykurs, så vi får se om detta resulterar i ännu en återkommande hundaktivitet.

Den första kullen, d.v.s. debuten för Blue Runes som kennel och inte enbart kennelnamn, är planerad till våren 2008. Som det ser ut nu är det då Dharma som skall paras med den i Danmark boende DKAgCh DKUCh Lynwater Blue Treat.

Bakgrunden på kanterna från